Kiropraktiska behandlingsmetoder

Applied Kinesiology
Applied Kinesiology (AK) presenterades 1964 av den amerikanske kiropraktorn George Goodheart. Det är ett diagnostiskt system som bygger på muskel- och provokationstester. AK är primärt en kiropraktisk teknik.

 
AK lämpar sig särskilt bra för behandling av idrottsskador eftersom man genom tekniken kan analysera funktionen hos individuella muskler. När en muskel som stabiliserar en led inte fungerar korrekt kan närliggande strukturer som ledband, ledkapsel och ledbrosk lätt drabbas av skador. Genom muskeltesten kan kiropraktorn diagnostera den struktur som är skadad och därmed grunden till smärtan. Korrekt behandling kan därefter göras.

På KiropraktorCentrum är en del av vår specialisering idrottsskador. Flera av nordens främsta friidrottare kommer regelbundet till våra kiropraktorer för behandling och förebyggande av skador.

Sakro Occipital Teknik

Sakro Occipital Teknik är en avancerad kiropraktisk teknik utvecklad av kiropraktorn och osteopaten M. B. DeJeanette. De känsliga strukturerna, hjärnan och ryggmärgen är skyddade av ben, hjärnan av skallen och ryggmärgen av ryggraden.

Kiropraktorer som behandlar med hjälp av SOT använder neurologiska tester, kontrollerar vilka muskler som är svaga samt om kroppsställningen är felaktig. Resultatet av undersökningen avgör vilken kiropraktisk behandling som ska ges. Behandlingen utförs med hjälp av olika kombinationer av kilar som placeras under höftbenen.

Sakro Occipital Teknik är en mjuk kiropraktisk teknik

SOT är en mjuk kiropraktisk teknik uppskattad av många patienter som ogillar det knäppljud som bildas vid en klassisk kiropraktisk behandling. Behandling enligt SOT är minst lika effektiv som den klassiska kiropraktiska behandlingen och de båda behandlingsmetoderna används ofta i kombination med varandra.

Kiropraktisk Neurologi

En legitimerad kiropraktor är utbildad i att göra en funktionsanalys av rörelseapparaten, inte bara mekaniskt utan också neurologiskt. Den analysen ligger till grund för behandling, oavsett typ. Vi ser ofta exempel på patienter som påbörjat rehabilitering i form av stabiliseringsträning utan att någon egentlig åtgärd vidtagits för att normalisera ryggraden och därmed nervsystemets funktion.  Följden av påbörjad stabiliseringsträning utan normalisering av ryggraden blir att patienten ytterligare försämras.
Felaktig funktion i ryggradens leder och lederna mellan ryggrad och revben samt bäckenlederna i kombination med muskelobalans ger en nedsatt nervfunktion i det centrala nervsystemet. Genom den felaktiga funktionen och muskelobalansen minskar mottagningsförmågan hos de neurologiska trådar som skickar information vidare om muskulaturens spänning och status till det centrala nervsystemet. Det medför ytterligare obalans i den reflexmässigt styrda muskulaturen längs med ryggraden samt den viljestyrda muskulaturen och kan även leda till att det autonoma nervsystemet inte fungerar på rätt sätt.

Att normalisera rörelseapparaten både mekaniskt och neurologiskt är mycket viktigt för att optimera förmågan för patienten att kunna tillgodogöra sig stabiliserande träning.